Dagens samhälle..

Är vi bara fejk?? Idag läste jag att vi människor lider av nått elektronik-beroende. Vi blir deppiga av dagens teknik, kan det stämma? Första tecknet på beroende var när man skriver "förlåt.. jag har varit dålig på uppdatering" i exempelvis bloggen. Hur många gör inte det? Jag gjorde det, förut i alla fall. Nästa steg var att vi blir deprimerade av andras status.

Ta facebook till exempel: Alla dina femhundra "vänner" på fejjan skriver alltid hur lyckliga dom är, hur bra livet är, vilket vackert morgonhumör de är på.. men skenet bedrar. Vi luras av det och ser på våra egna liv som tråkiga och vardagliga. Så tänker vi: "Varför ser inte mitt liv ut så? Varför är inte jag så lycklig som han/hon?". Sen dissar vi allt mer våra nära och kära i verkligheten och börjar prata om våra bloggvänner/facebook-vänner som RIKTIGA vänner, när vi i verkligheten inte alls skulle träffa dom face-to-face.

Känner du igen dig? Jag gör det.. fast inte nu. Jag känner igen mig förut i det. Jag kunde få ångest och dåligt samvete om jag inte uppdaterade bloggen. Okej, det kan jag fortfarande, men jag känner ingen press att skriva.

Som det stod i texten: "Vad gjorde du innan tekniken kom?". Ja, vad gjorde jag när ja var yngre och inte lika beroende av datorn? Jag TRÄFFADE mina vänner oftare, jag ringde, skickade sms, pratade i telefon.. idag är allting nästan bara blogg, chatt, facebook, twitter.. det är helt sjukt. Jag har aldrig riktigt tänkt så faktiskt, men jag håller ju med, jag blir galen på all teknik även om jag själv utnyttjar det!!